17 saker att göra med vodka:
1. För att ta av plåster smärtfritt och utan att få klister kvar på benet; häll vodka på plåstret, det löser upp limmet.
2. För att städa ett lortigt badrum med kalkfläckar och mögen; häll vodka i en sprayflaska och spraya på de smutsiga områdena. Låt verka i 5 minuter. Alkoholen i vodkan dödar mögel.
3. Tvätta dina glasögon, gnid dem med en ren trasa lätt indränkt i vodka. Alkoholen renar glaset och dödar bakterier.
4. Förläng hållbarheten på dina engångsrakhyvlar genom att låta dem stå i ett glas vodka; det desinficerar rakbladen och förebygger att dem rostar.
5. Använd en bomullstuss och badda ditt ansikte med vodka - det rengör huden ända in i porerna (men smörj efteråt!)
6. Spraya vodka på kräksfläckar, skrubba med en borste och låt torka ut. Då går de ur helt och lämnar ingen äcklig lukt.
7. Tillsätt fyra centiliter vodka till din schampoflaska; alkoholen renar skalpen, tar effektivt bort produkter ur håret och stimulerar en frisk hårväxt.
8. Fyll en sprayflaska med vodka och spraya på bin och flugor för att döda dem.
9. Häll lika delar vodka och vatten blandat i en Ziplock-påse. Lägg i frysen och skapa en mjuk iskudde att lägga på blåtiror och brännskador.
10. Doppa en tops i vodka och dutta på munsår för att torka ut dem (same goes for pimples).
11. Om en blåsa har brustit; häll vodka i den för att desinficera såret (det gör jävligt ont men är bra!)
12. Öronvärk (i ytterörat) kan fixas med hjälp av vodka; droppa litet vodka i örat, låt det verka några minuter och häll sedan ut resterande. Vodkan dödar bakterierna i örat.
13. Tvätta fötterna i vodka för att förhindra fotsvett.
14. Vodka lindrar skador man fått av en brännmanet.
15. För att få bort cigarettlukt ur dina kläder, blanda 1 del vodka med 3 delar vatten i en sprayflaska och spraya det på kläderna. Tvätta sedan kläderna och torka dem.
16. Gurgla vodka vid tandvärk; det lindrar smärtan och kan dessutom hjälpa till att döda bakterier (det fungerar verkligen, jag har botat tandvärk 2 gånger med hjälp av vodka!).
17. Get hammered!
Sms nr.931
(931): so today I found out that she used to be a he....
(1-931): are you gonna get a divorce?
(1-931): are you gonna get a divorce?
RAGE
Eviga lagar?
Skulle du säga att det finns lagar (moraliska och de lagar som bygger på det) som är eviga? Som gäller för alla människor? Som aldrig förändras?
Jag tänkte att det finns det,
rättigheter. Som t.ex. rätten till liv.
Men det blir komplicerat: ta bara en sådan sak som dödsstraff.
Är dessa förmodade lagar inpräglade i människosläktet? Är de naturliga?
De flesta handlingar kan ses på olika sätt, beroende på hur man tittar på dem. Saker som vi (jag/du/svenskar/européer) tycker är avskyvärda handlingar behöver inte ses som avskyvärda handlingar av andra.
Sedvänjor och lagar hör samman. Om sedvänjorna går isär från plats till plats, kommer lagarna också att se annorlunda ut.
Montaigne skriver:
"En sak är avskyvärd på ett ställe och skördar beröm på ett annat - som till exempel skickligheten att stjäla i Sparta. Äktenskap mellan nära släktingar är belagt med dödsstraff hos oss; på annat håll hyllas det. [...] Barnamord, fadermord, kvinnor som delas av flera män, yrkesmässigt rofferi, fria tyglar för alla slags sinnliga njutningar - kort sagt: det finns inget så extremt att det inte godtas av sedvanan hos något folk."
Montaigne levde i en värld som var långt mycket mindre globaliserad än vår, där olika folkslag i större utsträckning levde isolerat och i skilda samhällen.
Har de eviga lagarna, som redan Platon försökte sätta fingret på, blivit mer sanna när världen globaliserats? Typ.
Men om det har förädrats sedan dess (1500-tal), då måste ju också saker fortfarande kunna förändras. Och då kanske våra eviga lagar (om sådant som moraliskt naturligt anses vara fel) skrivs om?
Stöld;
"Det som Lykurgos fäste avseende vid när det gällde stöld var den snabbhet, skicklighet, djärvhet och fingerfärdighet som krävs för att knycka något av en granne - och den nytta det medför för samhället när var och en mera noggrant vakar över sina tillhörigheter."
Spartanerna beundrade en skicklig stöld. Och vissa beundrade nog helikopterrånarna .
Men det måste väl ändå finnas någonting som består?
Jag tänkte att det finns det,
rättigheter. Som t.ex. rätten till liv.
Men det blir komplicerat: ta bara en sådan sak som dödsstraff.
Är dessa förmodade lagar inpräglade i människosläktet? Är de naturliga?
De flesta handlingar kan ses på olika sätt, beroende på hur man tittar på dem. Saker som vi (jag/du/svenskar/européer) tycker är avskyvärda handlingar behöver inte ses som avskyvärda handlingar av andra.
Sedvänjor och lagar hör samman. Om sedvänjorna går isär från plats till plats, kommer lagarna också att se annorlunda ut.
Montaigne skriver:
"En sak är avskyvärd på ett ställe och skördar beröm på ett annat - som till exempel skickligheten att stjäla i Sparta. Äktenskap mellan nära släktingar är belagt med dödsstraff hos oss; på annat håll hyllas det. [...] Barnamord, fadermord, kvinnor som delas av flera män, yrkesmässigt rofferi, fria tyglar för alla slags sinnliga njutningar - kort sagt: det finns inget så extremt att det inte godtas av sedvanan hos något folk."
Montaigne levde i en värld som var långt mycket mindre globaliserad än vår, där olika folkslag i större utsträckning levde isolerat och i skilda samhällen.
Har de eviga lagarna, som redan Platon försökte sätta fingret på, blivit mer sanna när världen globaliserats? Typ.
Men om det har förädrats sedan dess (1500-tal), då måste ju också saker fortfarande kunna förändras. Och då kanske våra eviga lagar (om sådant som moraliskt naturligt anses vara fel) skrivs om?
Stöld;
"Det som Lykurgos fäste avseende vid när det gällde stöld var den snabbhet, skicklighet, djärvhet och fingerfärdighet som krävs för att knycka något av en granne - och den nytta det medför för samhället när var och en mera noggrant vakar över sina tillhörigheter."
Spartanerna beundrade en skicklig stöld. Och vissa beundrade nog helikopterrånarna .
Men det måste väl ändå finnas någonting som består?
Truths of life:
1. Du kan inte röra alla tänderna i din mun med din tunga.
2. Alla idioter som läste första sanningen provade.
3. Och konstaterade att den första sanningen var en lögn.
4. Nu ler du för att du är en idiot.
is this awesome, y/n? (lol jag kan röra alla tänderna i min mun med min tunga!)
2. Alla idioter som läste första sanningen provade.
3. Och konstaterade att den första sanningen var en lögn.
4. Nu ler du för att du är en idiot.
is this awesome, y/n? (lol jag kan röra alla tänderna i min mun med min tunga!)
What swine flu did to me
true story.
Om nom nom
Jag har helt plötsligt slutat att vara intresserad av godis. Det känns skönt. Jag förstår inte hur det gick till.
Dionysos, Bacchus
Dionysos är en fruktbarhetsgud, men framför allt vinets gud. Han lärde människorna hur de av druvor skulle jäsa vin. Varje vår återvänder (från vart?) Dionysos på sitt skepp, som i alla master är klätt med vinrankor och druvor. Då vet man att det är party på g. Dionysos är lustig och omger sig med en larmande, bullrig skara av satyrer och glada kvinnor. Dyrkandet av Dionysos och vinet var mystiskt sammankopplat med hoppet om ett evigt liv.
Dionysos med eskorterande nymfer, fast det blev inte speciellt bra
Dionysos med eskorterande nymfer, fast det blev inte speciellt bra
RAGE
Requiem for a Tea Bag
Rousseau, din gamle lirare! Del 2.
Han fortsätter sedan i Émile angående kvinnornas natur:
(2)
"Kvinnorna har alltså eller bör åtminstone ha endast föga frihet. [...] Benägna för ytterligheter i allt, hänger de sig med ännu större iver än gossarna åt sina lekar. [...] Denna iver måste dämpas; ty den är orsaken till många av de fel, som kännetecknar kvinnorna, som t.ex. nyckfullheten och eldfängdheten, som gör, att en kvinna den ena dagen kan sväva i hänryckning över en sak, som hon dagen därpå knappast bryr sig om att se åt."
LOL Rousseau, butthurt much?
fast visst, jag kan nog känna att jag ivras över mycket, som jag sedan glömmer. Men det gäller nog för många scatterbrains out there, be them girls OR guys.
Låt oss tala en smula om upphovsmannen, Jean-Jacques Rousseau. Han föddes 1712 i Genève, hans mamma dog i barnsäng. Hans fader lämnade honom hos släktingar vid 10 års ålder, då pappa Rosseau tvingades fly landet på grund av brott mot lagen. Efter faderns flytt blev livet svårt för Jean-Jacques. Han sattes som 13-åring i tjänst hos en gravör, men stod bara ut i två år eftersom denne mästaren agade honom något fruktansvärt.
Lyckligtvis för den nu hemlöse Rousseau, fattade en Françoise-Louise de Warens tycke för honom. Hon var, då de träffades, 29 år gammal och nyskild, och blev genast förtjust i 15-årige Rousseau. Rousseau blev hennes älskare och skyddsling och bodde hos henne. Madame de Warens såg personligen till Jean-Jacques utbildning, hon var själv en bildad dam som tyckte om att omge sig med filosofer, vetenskapsmän och andra tänkare (läs:litterära salonger). Hon hjälpte honom dessutom att bli introducerad i finare kretsar så att han kunde göra sig ett namn.
Rousseau tycks har litet svårt att komma ihåg detta, att han har en intelligent kvinna att tacka för det mesta, sin bildning och sin framgång. Han själv ansåg ju (som utdraget ovan visar) att kvinnor inte borde få rå om mycket själva, att de inte skulle bildas som män och helst hållas ofria i hemmet. Han gifte sig själv demonstrativt med sin hushållerska, en kvinna som saknade både läs- och skrivkunnigheter, men som var bra på att laga mat. Han ställer sig fullkomligt kritisk mot den förnuftiga kvinnan, samtidigt som han själv är produkten av en.
Det gör mig litet konfunderad att Jean-Jacques Rosseau, en utav idéhistoriens jättar, aldrig tänkte på den här problematiken.
(2)
"Kvinnorna har alltså eller bör åtminstone ha endast föga frihet. [...] Benägna för ytterligheter i allt, hänger de sig med ännu större iver än gossarna åt sina lekar. [...] Denna iver måste dämpas; ty den är orsaken till många av de fel, som kännetecknar kvinnorna, som t.ex. nyckfullheten och eldfängdheten, som gör, att en kvinna den ena dagen kan sväva i hänryckning över en sak, som hon dagen därpå knappast bryr sig om att se åt."
LOL Rousseau, butthurt much?
fast visst, jag kan nog känna att jag ivras över mycket, som jag sedan glömmer. Men det gäller nog för många scatterbrains out there, be them girls OR guys.
Låt oss tala en smula om upphovsmannen, Jean-Jacques Rousseau. Han föddes 1712 i Genève, hans mamma dog i barnsäng. Hans fader lämnade honom hos släktingar vid 10 års ålder, då pappa Rosseau tvingades fly landet på grund av brott mot lagen. Efter faderns flytt blev livet svårt för Jean-Jacques. Han sattes som 13-åring i tjänst hos en gravör, men stod bara ut i två år eftersom denne mästaren agade honom något fruktansvärt.
Lyckligtvis för den nu hemlöse Rousseau, fattade en Françoise-Louise de Warens tycke för honom. Hon var, då de träffades, 29 år gammal och nyskild, och blev genast förtjust i 15-årige Rousseau. Rousseau blev hennes älskare och skyddsling och bodde hos henne. Madame de Warens såg personligen till Jean-Jacques utbildning, hon var själv en bildad dam som tyckte om att omge sig med filosofer, vetenskapsmän och andra tänkare (läs:litterära salonger). Hon hjälpte honom dessutom att bli introducerad i finare kretsar så att han kunde göra sig ett namn.
Rousseau tycks har litet svårt att komma ihåg detta, att han har en intelligent kvinna att tacka för det mesta, sin bildning och sin framgång. Han själv ansåg ju (som utdraget ovan visar) att kvinnor inte borde få rå om mycket själva, att de inte skulle bildas som män och helst hållas ofria i hemmet. Han gifte sig själv demonstrativt med sin hushållerska, en kvinna som saknade både läs- och skrivkunnigheter, men som var bra på att laga mat. Han ställer sig fullkomligt kritisk mot den förnuftiga kvinnan, samtidigt som han själv är produkten av en.
Det gör mig litet konfunderad att Jean-Jacques Rosseau, en utav idéhistoriens jättar, aldrig tänkte på den här problematiken.
Great success!!!
Idioten, historikern och konspirationsteoretikern David Irving (som även är nazze) har blivit major hackad!
Hans hemsida är sabbad, hans privata emails spridna och alla hans anhängare avslöjade med namn:
YEZ!
Hans hemsida är sabbad, hans privata emails spridna och alla hans anhängare avslöjade med namn:
Anti-Fascist Hackers Destroy Holocaust Denier David Irving's Website and Release Private Emails, Attendee Lists
Hitler-loving Holocaust-denying David Irving's speaking tour is being attacked on the streets and on the internet as he makes his way to speak on Saturday in New York City. We have released private email communications, phone numbers and addresses of Irving as well as destroy all files, backups, emails, and databases on his website irvingbooks.com and fpp.co.uk. We also released personal information on people who have attended the speaking tour, made book purchases, or online donations as a warning to those who would support people like David Irving.
We did this to expose this Nazi-sympathizer for who he is and to shut down/disrupt any possibility of Irving rearing his fascist head in public during his tour. To David Irving and all aspiring white-power, anti-immigrant, queer-bashing, racist pigs - give it up! We will fight you on the streets and on the internet until you are swept into the dustbin of history.
YEZ!
Rousseau, din gamle lirare! Del 1.
En urdrag vari Rousseau diskuterar kvinnan och hennes egenskaper, ur Émile, eller Om uppfostran:
(1)
"Att hos kvinnorna odla männens egenskaper, men försumma sådana, som är speciella för dem, är att tillfoga dem uppenbar skada. De slugare bland dem inser detta alltför väl för att låta sig föras bakom ljuset. De försöker således tillägna sig våra företräden, utan att därför överge sina egna, men en förening av båda könens företräden är omöjlig, och resultatet blir, att de lämnar sin egen ståndpunkt utan att nå vår och därigenom förlorar hälften av sitt värde. [...] Försök inte göra din dotter till en hederlig man, som om du ville förneka naturen! Gör henne till en hederlig kvinna, och var säker om att hon därigenom får mera värde för sig själv och för oss!"
Jag har aldrig varit direkt överförtjust i Rousseau. Det beror inte på vad han skriver om kvinnor i Émile, utan snarare på att jag aldrig riktigt kunnat sympatisera med hans naturidéal, spritualism och hela den biten.
Utdrag (1) innehåller dock litet som jag tyckte var intressant. Att kvinnor tycks försöka göra sig till män, samtidigt som de fortfarande försöker vara kvinnor. Enligt Rousseau skulle detta aldrig kunna lyckas och skada både kvinnan själv och hennes omvärld. Men om vi tänker på nuläget, har ju de flesta kvinnor enligt Rousseaus mått mätt, 'blivit till män'. Utbildning och lika rättigheter. Och de är ju ändå fortfarande kvinnor. Och det verkar gå ganska bra.
Men är de kvinnor? "Försök inte göra din dotter till en hederlig man!", vad hade Rousseau ansett om dagens barnuppfostran? Jag, för min del, känner mig sällan kvinnlig, och många av mina manliga vänner skulle inte definiera sig själva som riktiga män (för att göra detta till ett jämställt problem). När jag läste Rousseaus passage, kunde jag djupt, djupt nere i min själ känna igen mig litet: Har jag kanske lämnat min egen kvinnliga ståndpunkt utan att nå männens? Tappat en del av mitt naturliga jag? Jag vill ju inte föda barn lixom! fast jag vill inte ha skägg heller!
Who am I?
Det är väl det här som blir problemet när man inte längre har en bestämd roll att spela.
Jag väljer dock att se detta inte lika negativt som Rousseau: Istället blir det väl någon god blandning, det bästa utav två världar!
(1)
"Att hos kvinnorna odla männens egenskaper, men försumma sådana, som är speciella för dem, är att tillfoga dem uppenbar skada. De slugare bland dem inser detta alltför väl för att låta sig föras bakom ljuset. De försöker således tillägna sig våra företräden, utan att därför överge sina egna, men en förening av båda könens företräden är omöjlig, och resultatet blir, att de lämnar sin egen ståndpunkt utan att nå vår och därigenom förlorar hälften av sitt värde. [...] Försök inte göra din dotter till en hederlig man, som om du ville förneka naturen! Gör henne till en hederlig kvinna, och var säker om att hon därigenom får mera värde för sig själv och för oss!"
Jag har aldrig varit direkt överförtjust i Rousseau. Det beror inte på vad han skriver om kvinnor i Émile, utan snarare på att jag aldrig riktigt kunnat sympatisera med hans naturidéal, spritualism och hela den biten.
Utdrag (1) innehåller dock litet som jag tyckte var intressant. Att kvinnor tycks försöka göra sig till män, samtidigt som de fortfarande försöker vara kvinnor. Enligt Rousseau skulle detta aldrig kunna lyckas och skada både kvinnan själv och hennes omvärld. Men om vi tänker på nuläget, har ju de flesta kvinnor enligt Rousseaus mått mätt, 'blivit till män'. Utbildning och lika rättigheter. Och de är ju ändå fortfarande kvinnor. Och det verkar gå ganska bra.
Men är de kvinnor? "Försök inte göra din dotter till en hederlig man!", vad hade Rousseau ansett om dagens barnuppfostran? Jag, för min del, känner mig sällan kvinnlig, och många av mina manliga vänner skulle inte definiera sig själva som riktiga män (för att göra detta till ett jämställt problem). När jag läste Rousseaus passage, kunde jag djupt, djupt nere i min själ känna igen mig litet: Har jag kanske lämnat min egen kvinnliga ståndpunkt utan att nå männens? Tappat en del av mitt naturliga jag? Jag vill ju inte föda barn lixom! fast jag vill inte ha skägg heller!
Who am I?
Det är väl det här som blir problemet när man inte längre har en bestämd roll att spela.
Jag väljer dock att se detta inte lika negativt som Rousseau: Istället blir det väl någon god blandning, det bästa utav två världar!
En tuff tröja från Ebay
Lets go vodka!
Lappar
En gång för en tid sedan satte jag upp lappar på stan för att annonsera om min katts försvinnande.
Det var en oansenlig lapp, utan bild, med en kort text. Jag hade inga direkta förhoppningar om att det skulle leda någon vart.
Jag hade fel:
Jag har typ aldrig fått så många telefonsamtal på mobilen någonsin som efter att lappen kom upp. Folk ringde som dårar, vare sig de hittat en katt eller inte. Tanter som pratade om sina katter, gubbar som bad mig titta i buskarna efter en överkörd kisse, unga tjejer som hade sett Boris någon gång, och så slutligen killen som jagade ikapp Boris, kastade sig över henne och fångade henne och gav henne tillbaka till mig.
Vad sjutton är det med folk!? Jag trodde att alla var som jag. När jag ser en kattlapp, eller en annan random lapp där någon ber om hjälp, fnyser jag och tänker "lycka till". Jag trodde att alla var lika ego. Nu känner jag mig som en ond människa.
Det sjukaste var att folk ringde långt senare, efter att jag fått tillbaka katten också. Jag hade tydligen glömt att ta ner en lapp någonstans. Så då ringde dem och frågade om jag fått tillbaka katten ännu.
Dem där lapparna förändrade min syn på samhället litet, helt ärligt.
Eller så är det bara det att alla kattmänniskor är totalt sjuka i huvudet.
Det var en oansenlig lapp, utan bild, med en kort text. Jag hade inga direkta förhoppningar om att det skulle leda någon vart.
Jag hade fel:
Jag har typ aldrig fått så många telefonsamtal på mobilen någonsin som efter att lappen kom upp. Folk ringde som dårar, vare sig de hittat en katt eller inte. Tanter som pratade om sina katter, gubbar som bad mig titta i buskarna efter en överkörd kisse, unga tjejer som hade sett Boris någon gång, och så slutligen killen som jagade ikapp Boris, kastade sig över henne och fångade henne och gav henne tillbaka till mig.
Vad sjutton är det med folk!? Jag trodde att alla var som jag. När jag ser en kattlapp, eller en annan random lapp där någon ber om hjälp, fnyser jag och tänker "lycka till". Jag trodde att alla var lika ego. Nu känner jag mig som en ond människa.
Det sjukaste var att folk ringde långt senare, efter att jag fått tillbaka katten också. Jag hade tydligen glömt att ta ner en lapp någonstans. Så då ringde dem och frågade om jag fått tillbaka katten ännu.
Dem där lapparna förändrade min syn på samhället litet, helt ärligt.
Eller så är det bara det att alla kattmänniskor är totalt sjuka i huvudet.
